hahaha hittade en text i min kalender från den 19/4
Jag brukade älska att åka tåg. Inte nu längre. Det gör mig på skitdåligt humör. Jag sitter och irriterar mig på alla puckon som också åker tåg. Jag undrar om vi är från samma planet, den fliniga tonårskillen och jag. Han som tagit upp 3 säten från Göteborg till Lerum medan 10 pers fått stå. Han sitter och tittar på dom som står med en nöjd blick. Han observerar de skumpande människorna och göttar ner sig lite goare i sätet. Förlåt säterna. Han förstår inte vad som passar sig. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att bara titta på en sådan människa. Inte just för hur han beter sig på tåget, nej, jag tänker på hur den här människan beter sig i andra lägen? Vad tror ni?
Jag tippar på exakt likadant, alltså utan respekt gentemot andra människor. Det är det som stör mig. Det är den värsta sorten.
I vilket fall, jag tänkte säga att det kanske passar sig att flytta din väska nu, eller behöver du och din väska tre säten?
Men hade jag nu gjort detta så hade säkert ingen satt sig ner ändå. De hade förmodligen tyckt att det blev en för pinsam situation, folk som tittar osv. Nej jag står. Det är ju inte långt kvar tills jag ska av. Någon uppskattning hade jag förmodligen inte fått heller. Suck, jag tänker inte ställa till med någon scen i onödan.
Detta får mig att längta till Spanien. Jag kan se framför mig hur mysigt det kommer att vara att åka tåg där. Folk kommer skratta, hälsa, småprata och ha det gött. Man kommer få öppna fönstret om det är 100C° på tåget, det får man inte här. Jag öppnade fönstret för en stund sen, 10sek senare kom det fram en kvinna från andra sidan vagnen.
- DU!! Vi har faktiskt en bebis här!! Kan du stänga???
Sen fick jag den där mammablicken ni vet, hon riktigt borrade in ögonen i mig. Det kändes precis som jag hade tagit ett bloss på en cigg och blåst ut rakt i ansiktet på bebisen.
Jag hade öppnat fönstret på ett svettigt tåg.
Herregud.
Puss
Kommentarer
Trackback
