18/9-11
Tittade precis på en dokumentär om Dawit Isaak. Inte ett livstecken på flera år och dom enda nya uppgifterna om Dawit Isaak kommer från en såkallad fångvaktare som berättar att han hålls fångad under fruktansvärda omständigheter och att ingen kommit levande ifrån fängelset han befinner sig på. Ingen vet säkert om fångvaktaren talar sanning eller inte. Inget vet heller säkert om han är i livet. Jag som många andra blir otroligt påverkad av detta, det värker i hjärtat när jag sitter och lyssnar på Dawit Isaaks familj som berättar hans livshistoria - fram till nu-
Sen tänker jag på allt annat hemskt och jävligt som händer i världen. Så många hemska livsöden som finns över allt där ute. Allt från litet till stort men ack så tragiskt. Människor som blivit utsatta för tortyr, misshandel, fattigdom, sjukdom, mobbning, manipulation, svek, rasism och människor som lever utan rätten att tala. Listan slutar aldrig. Det är svält och brist på jordens resurser, naturkatastrofer, kärnkraft och oljeläckage, det är krig, terroristdåd, ensamma galningar som skjuter ungdomar, barnövergrepp och listan tar aldrig slut.
Hjärtat värker och jag känner ett starkt engagemang.
Sen drabbar det mig, den där känslan av hopplöshet. Den infinner sig snabbt och desto mer jag tänker på det blir allt bara övermäktigt.
Pondusen försvinner och allt känns liksom bara.....
ja, totalt hopplöst.
Kommentarer
Trackback
